nyckel

fick nyckel igår. Med motiveringen "well det är ju mest du som behöver den, jag begär tillbaka den när någon annan behöver den" Och det är rätt rimligt ändå :) Och verkligen ingen stor grej.

Och här har jag gått och funderat på hur man bäst lämnar över en sån utan att det blir någon grej av det. Just eftersom jag inser att han är hos mig hela tiden ändå och vi har rätt olika tider så det är rätt praktiskt att kunna göra sånt.

Känner mig som en tonåring som bara vill hångla överallt. Fast en snäll sådan så jag gör det inte när alltför många är i närheten, för det tycker jag själv är så plågsamt.

Omnomnom... Funderar t.o.m. om jag ska ta med honom hem till pappa någon gång, men det kan verkligen vänta till sommaren!

Jomensåatteh

Haft samtalet "så nu träffar vi inga andra på ett tag"
Och "ska vi träffa varandras föräldrar"

Känns fint.


Och goddamn vad bra det har blivit säng-mässigt. Omnomnom.

Jobbar med självförtroende, självkänsla, svartsjuka. Går framåt! Med tanke på hur många av hans gamla älskarinnor jag sprungit på så är det lika bra att lära sig äga känslorna. Läst i Ethical Slut också. Borde läsa den boken och meditera så tror ajg allt blir finfint.

Kommer bli en härlig sommar... :)

så...

... hur ökar man någons självförtroende i sängen så att de tar kommentarer snarare som kommentarer och förslag snarare än massiv kritik? Hmmmm tål att tänkas på!

känslor och sånt

Vill lite täcka hela honom med pussar och på något sätt få mig själv att slappna av och inse att han kanske gillar mig ändå. Äsch då :)

Och förresten, innan jag for

Fick jag lova tre gånger att jag skulle komma åter, och så blev jag följd till stationen. Det var fint det!

Insikt: problematik kring att jag vill vara självständig, vill bli sedd bekräftad och älskad, vill ses, vill vara själv, vill träffa vänner, vill vara med älskade.

Så jag ringer för att bli bekräftad, blir irriterad på mig själv och omgivningen för att jag ju egentligen inte har något att säga, vill bara höra en röst.

Kanske måste det komma lite inifrån, en tilltro och tillförsikt att det ju är ok att vänta några timmar också.

Är det här lycka?

Jag tror nästan det, faktiskt, jag tror nästan det.
Läser gamla helgondagboksinlägg. Intressant att läsa om någons förflutna. Läste en rad från åratal sedan, tre år sedan:
"gillar sena nätter med djupa tankar ute på altanen under fullmånen, kanske med en cigg om så krävs. En promenad på stans mörka gator eller ett glas vin. Är lagd åt det kreativa hållet och vill leva fritt och glatt.... Och är stolt innehavare av en vagina? =P"


Och tja, faktiskt. Haha. Mer än så kanske också. Vi får väl se hur det artar sig, vi får väl se! Men chocken: har ingen större lust att gå hem med någon annan (say what?) kan inte riktigt se något slutdatum för när jag skulle vilja sluta ses (say what!?) funderar på att ta hem honom till föräldrarna någon gång (say WHAT!?) Ja ni förstår.


Försöker hålla mig på rätt sida besatthetsgränsen, har så lätt att bli indragen upp över öronen, vakna upp någon månad senare och undra var alla bekanta är, bli sur på världen för att jag avskärmat mig. Så... förhoppningsvis lär man sig av sina misstag, nu ska jag bara lista ut hur jag ska leva livet annorlunda.


Tror ändå det är så, att man långsamt långsamt lär sig hur man ska leva.


Och jag blir oerhört smickrad när folk läser det jag skrivit, på den där andra hemsidan, den seriösa. Och när jag skriver för den där branschtidningen. Smickrad är jag, lättsmickrad. 

aj då

blivit lite förtjust
är på omsits. ansvarig för omsits. Börjar lösa sig.
trött på folk
blev sotis idag när han träffade ex-älskarinna och inte svarade på sms på 7 timmar. För varje timme som gick tänkte jag bara att de haft sex en timme till.

hmmmm

Humor i vårsolen

De här senaste gångerna som något fysiskt har hänt har haft ett väldigt stort humorvärde!

Gick på stan med DM, det var fint. Vi pussades i ett gathörn. Jag tittar över hans axel och ser ett gäng barn. Tänk 25 stycken i grupp. I sexårsåldern. De fnissar. Och pekar. Jag försöker lite ignorera dem. Vilket avbryts av ett högljutt "men titta, de kysser varandra" från en liten lintotta. Rätt sött. Jag fick någon sorts fnissattack, DH också. Mycket rart. Mycket tomatfärg :) väldigt hög humorfaktor!

Valet pågår i lekstugan, får se om jag blir vald! 

Fördel:

Smickrande, jag kan påverka

Nackdel: 

Tar en del tid, kan leda till personlig frustration

Men hey, jag har just nu 25 röster så det är tydligen någon som har förtroende för mig. Bland annat min kassörska sa hon när jag var och handlade förut... :)

Vilket leder oss vidare till nästa punkt: ska jag säga något till Photo eller bara låta det rinna ut i sanden? Lutar åt att det mest får rinna ut, alt. att jag får göra någon lätt markering någongång. Eller det kanske är schysstast att säga något ändå. Jag vet faktiskt inte, vill inte göra en grej av det. 

Hemsläp

Tog mig hem med en seriefigur igår. Fint ändå. Efter fylleslag. Försökte vara ninja. Gick sådär.

Kom hem till honom efter ett "så hem till mig eller", "sure". Han klär av sig innan dörren stängts, knappt. Jag yrar ut i köket efter ett glas vatten. Gick vilse i korridoren. Sprang in till hans granne eftersom jag inte hittade rätt dörr och jag trodde jag gick rätt. Som jag råkade känna. Sjukt stort humorvärde, undrar iaf han eller jag blev mest överraskad. Smet direkt in till rätt person. Trodde jag var ej igenkänd. Blev igenkänd. Massor seriefigurer såg oss gå. Halvdäckade filmare såg oss gå. Jag var inte alls ninja, tydligen.

Och hur det var? Tja helt ok, efter omständigheterna. Hade en sms-konversation efteråt som iaf gick ut på att framtida samarbete inte kommer vara ett problem, "vore ju bara barnsligt", tur det iaf! Ibland är livet sjukt okomplicerat, och det är fint. Man kan leva med mes-sex om det inte leder till komplikationer :P

Jag tänkte ändå att jag var lite småninja. Inte då. Grannen ringde föreningskamraten som sms:ade mig och frågade vad jag pysslade med. Partypinglan frågade vem jag gick hem med. Den här gången då jag inte sagt något till någon, då får hela världen för sig att de sett mig. Haha. Rätt stort humorvärde dock.

Frukost med en av filmpojkarna; bacon, ägg, stekta tomater, roliga filmklipp, te, kaffe, juice. Sjukt värt säger jag bara!

Sedan kommer ju bifrågor som "men om jag ligger med folk jag inte gillar utan några större problem men verkligen drar mig för de jag är intresserad av, vad betyder då det", men det är en annan sak.

Nu är det sovdags minsann! Undrar just var inneboenden tagit vägen, ett par dagar sedan jag såg till honom.

Ett sms från två veckor sedan

Skrev såhär, tydligen  "Jag funderar seriöst på att sluta försöka träffa folk i förhållandesyfte och bara ligga med dem istället för jag orkar inte med att de alla ändå bara är ute efter just det"

Det kanske förklarar varför jag extra mycket lackade idag. Jag är så trött, så innerligt trött, på dessa som säger att de faktiskt är ute efter något mer och sedan ändrar sig. Eller säger att de inte vill ha någon, men sen dyker upp med en flickvän strax efter det. 

Vet inte om det är bättre eller sämre med de som faktiskt säger att de är ute efter ligga och inget mer. Ärligt iaf!

Pratar om det

Nu har det pratats och pratats och pratats. Och slutsatsen är väl... även två människor som är empatiska, fina, bra människor som anstränger sig för att ta hand om sig själva och sina medmänniskor kan råka ut för missuppfattningar. Saker som inte sägs eller inte sägs tillräckligt tydligt, eller inte lyssnas på tillräckligt.

Det är så svårt att föra en diskussion, och inte minst en metadiskussion, om ett ämne som är så personligt, som har så otroligt mycket med tidigare upplevelser att göra, att det kanske inte ens är den rådande situationen som är knepig utan något långt tidigare. Hur kan motparten förväntas veta det?

Och hur ska man läsa någon, när kroppsspråket säger en sak och huvudet en annan. Vilket av det når fram mest. Det är så svårt att veta såna saker. Att veta vad någon tänker när kroppen går på autopilot. Och om huvudet faktiskt säger en sak men kroppen faller för trycket några timmar senare - vilket av det ska man då gå på?

while: Det eviga utmattningskriget
"ligg med mig"
"nej det tänker jag inte"
 "ok, men det är lugnt"
end

while: ena personen är kåt men den andra är inte det eftersom man vill ta saker sjukt lugnt. Eller är också kåt men har ingen intention om att göra något åt det förrän den är bekväm och trygg med den första personen.
tre sekunder senare känner man en trevande hand som kommer letandes
"men vad gör du, jag sa att jag var tämligen opepp"
"eh ja men jag kunde inte låta bli, när du ligger så nära"
"men sluta... jag vill verkligen inte mer än såhär. Det är viktigt för mig att ta saker lugnt"
"jo jag vet, jag ska sluta"
end

Så håller man på sådär, och antingen ger man efter och blir sur, eller så blir motparten sur. Oavsett... det är inte kul. Och alltid dessa trådar bakåt i historien som krånglar till det så mycket. Suck!

Gränser

Jag var förälskad där i några dagar, två veckor nästan. Underbar kille, verkligen. Som var ok med att jag ville ta saker lugnt etc. Tog nästan två veckor innan första kyssen, bara en sån sak. Sedan, efter den, tyckte han tydligen att det var ok att hela tiden gå lite längre. Att jag ligger där som en död säl verkar tydligen inte ha så stor betydelse. Har sjukt svårt för det här. Jag är inte en död säl. Det är fint att du vill ha mig, men... det här får mig bara sjukt avtänd.

Och nu, nu jävlar ska det pratas om det!

Människor

Alltså... sprang runt på lekstugan på kalaset, helt ok kalas. Suit var lite närgången, men inte så farligt. Så han ska gå iväg för att skaffa något att dricka, so far so good. Förrsvinner iväg. Är borta en halvtimme. Jag går till andra lokalen, ringer Suit och undrar hur det går. Han har (!) gått iväg, skaffat en drink, börjat prata engelska. Och vill fortsätta träna sin engelska istället för att ligga (!) hur prioriterar man där, ärligt talat. Well. Hans problem antar jag, men ändå. Enklare att bara inte träffa honom även om det är trevligt.

Dagens äventyr, man förlorar hoppet om mänskligheten.

Ska träffa DM istället.

Klamydiabrev

Har jag fått ett, mitt första. Det här är ju tämligen pinsamt.
1) Thank god att det inte var i min mest kring-liggande period. Då hade det här varit lite jobbigt.. På riktigt.
2) För Suit kommer det antagligen vara rätt uppenbart vem det är. Men äh, sånt händer. Och jag bara antar att det är Assmans fel. Eller hm, det behöver ju inte vara så. Suit var tydligen inte den trognaste av killar mot sitt ex. Hmmm.... Men jag tror det är Assman, baserat på var brevet kom ifrån. Inte så smidigt av den vårdcentralen att skicka ut brev med loggan på från den vårdcentralen.
3) Schysst ändå av personen att skicka vidare såna här brev, det trodde jag inte riktigt om honom.
4) Typisk tonårsgrej att göra.

Oh well... bara att gå till vårdcentralen antar jag!

Livet är förvirrande ibland

Photo skulle bjuda ut mig på fika, det gjorde han aldrig. Ointresserad, upptagen eller glömsk? Jag vet inte. Vet inte riktigt om jag orkar prata med honom. Det är lite "men alltså jag skulle kunna bli intresserad av dig men då får vi ju se till att ses någon gång och det är du uppenbarligen inte riktigt intresserad av. Om du nu inte är intresserad, varför säger du att du är det? Förvirrande!"

Inte träffat Suit något mer heller, bara hejjat någon gång på msn:et. Känns rätt bra. Eller tråkigt men bra liksom.

Inte pratat med eller träffat Assman heller, även om det ju var en alldeles strålande helg förra gången. Eller förr-förra helgen, whatevs.

Däremot har jag börjat träffa någon annan. Eller träffa någon är väl en överdrift. Eller har jag det? Det är en av Madams polare. Det är bara att jag och han är nog ute efter helt olika saker och det är lite förvirrande. Jag vill ha en pojkvän, jag känner mig trygg med denna grabb och skulle nog kunna tänka mig att träffa denna på det sättet. Men... jag är tämligen övertygad om att han inte är ute efter någon tjej, tror han är en sån som vill mysa utan komplikationer. Men seriöst, jag har sovit där en gång, sett på film 3 gånger hörs flera gånger per dag via sms. Jag har varit ihop med folk med mindre kontakt än så. Förvirring förvirring. Han hade sagt till Madam att han hade svårt att läsa mig och det var jobbigt. Och att ville att jag inte skulle bli förälskad för då skulle det möjligen bli lite jobbigt. Och att han ville mer än krama mig. Suck och pust.

"Så, jag sover gärna över ibland, men försök verkligen inte ligga med mig för då kommer mitt förtroende lite skrapas i kanterna, och det skulle bli ännu mer förvirring, speciellt som vi är ute efter olika saker. Jag vill dejta, du vill ligga". Har vi hört den förra delen ett par gånger förut kanske? Mm kanske ett par andra gånger där.

Tar man sig någonsin ur sina gamla hjulspår och tankemönster eller fastnar man i dem för alltid?

Jag känner att jag måste sluta prata med Madam om det här helt enkelt eftersom de är vänner och jag vill inte att hon ska hamna i mitten. Gjort den grejen förrut och det blev ju bara väldigt jobbigt.

Den nya tatueringen är awesome.

Moraliska dilemman

Så, på en skala, hur fel är det att gå direkt från en lekkamrat till en date med ett litet stopp på vägen: att skaffa nya underkläder? Jag tänker att det nog inte är fel.Om man inte berättar om det för de inblandade personerna.

I fredags blev jag spontanhembjuden till Assman. Gudars. Grejerna han gör, och vill göra, och vill få utförda. Verkligen inte vad jag gör i vanliga fall, eller vad jag tänder mest på, men det är ju onekligen kul och lärorikt. Kommer bli fint värre det här! Känns skönt ändå, att ha nått stadiet av "jag gillar att sova över, göra stygga saker, se på film och serier ihop, men jag har ingen som helst lust att vara ihop med dig" Fantastiskt okomplicerat. Det bästa var ändå när han inte ville möta mig vid hållplatsen och jag automatiskt tänkte "onej, har han också kriminella kopplingar och inte kan visa sig ute just nu", hm. Gamla minnen! Men det är en annan historia. Och det var nog verkligen inte, egentligen, kvällens bästa- Det var något helt annat. Omfg, nya erfarenheter är grejen! Om han nu bara lärde sig att bli lite mer högljudd också, det vore fint. Han artade sig ju lite efter att jag bett honom om det, iofs.

Tankarna om "hm du ringer mest sent på kvällen, antagligen för att du inte fått tag på någon annan", well, det är ju så det är, och jag gör ju samma sak tillbaka. Det är inget jag tänker på, eller vill tänka på. Jag börjar bli bättre på att ha självbevarelsedrift i såna här frågor, hoppas jag. Eller i alla fall tills jag blir förtjust nästa gång.

Och ja, dejten gick bra. Blinddate som faktiskt gick bra, men möjligen är han lite tam.

Trötter

1) Ibland blir jag bara så trött på de som har hand om kurser. Vi skriver ett projekt nu och för att göra det skulle vi behöva tillgång till en verkstad. För att få det måste man genomgå en kurs på verkstaden. Dessa kurser ges ytterst sällan, och då mest när programledningen har bett om detta. Programledningen muttrade mest att jag kunde ju gå dit och prata med verkstaden själv och samla ihop ett gäng som kunde ta kursen.

2) Programledningen tycker att det är jobbigt när vi sitter i en datorsal som en annan kurs pågår i. Trots att det är exakt två personer från kursen där. Och vi sitter tysta. Och de inte har några genomgångar, och vi antagligen skulle kunna hjälpa dem betydligt bättre än stödläraren kan om några problem uppstår. Nämnde jag att vi satt helt tysta? Hm... jag förstår lite problematiken, men om vi har ett projekt där vi förväntas sitta och arbeta 25 timmar/vecka är det ju lite småknepigt om det inte finns några datorer med rätt programvara att arbeta på. Men va fasen, det är ju ledigt i den datorsalen torsdag förmiddag och fredag eftermiddag, man får väl passa på då istället. Då är det ju 25 platser lediga istället för 23...

kn

Så har jag blivit av med min KN-oskuld, dramatiskt värre! Eller nja, inte egentligen. Det var trevligt, riktigt kass dj (hur lyckas man remixa Lady Gaga så det blir odansbart? Jag förstår inte!) Fick skjuts hem av WH, fint värre att slippa ta bussar mitt i natten, speciellt ut i ingenstans. Imorgon blir fint värre; rita, lite plugg, träffa Piffy med pojk :)

Funderat lite mer över Suit, och Photos plötsliga beundran. Och färgämnen - galet hur mycket rödbetor färgar av sig, och hur sjukt gott det är med just den grönsaken och lite smör. Funderat över smink och hur det påverkar humöret, funderat över städning och hur det påverkar humöret.

Ett visst mått av funderande, men inte särskilt mycket grubblande.

En sån där dag igen

Var ute med finaste kamraterna igår. Nakenpoolrave är oväntat roligt, men vad ska man göra om badkläderna är hemma och andan faller på? Jo man kör utan och hoppas på det bästa. Idag var det bilkörning med finaste kamraterna, ja iaf för den som var nykter igår. Vi andra satt mest med, inte köra dagen efter inte. På väg hem från hemma, iklädd mjukiskläder, med gårdagens utsmetade smink, springer jag på Suit. Oj, nej. Katastrof! Han tror nog att jag lever ett rätt hårt liv. De senaste gångerna jag sprungit på honom har varit på väg hem från konsert-efter-fest, på väg hem från bio-efter-fest, och så idag. Hmmmm. Någon gång kanske jag skulle försöka springa på honom med sminket på rätt ställe och alkoholen fortfarande i flaskan. Kunde vara en idé kanske. Men va fan, då har han sett mina värsta sidor iaf, får väl hitta på några åt honom också för att jämna ut!

Öden och äventyr

Jag fick för ett litet tag sedan höra att det var bra att jag var så ung - då har ju inte så mycket hänt än, och man har inte så mycket att berätta. Jo tänkte jag, i mitt stilla sinne, man kan ha en hel del att berätta, man kanske bara väljer att låta bli. Privatliv kan vara bra att ha, har jag hört. Men samtidigt är det ju rätt kul att berätta om...