nyckel

fick nyckel igår. Med motiveringen "well det är ju mest du som behöver den, jag begär tillbaka den när någon annan behöver den" Och det är rätt rimligt ändå :) Och verkligen ingen stor grej.

Och här har jag gått och funderat på hur man bäst lämnar över en sån utan att det blir någon grej av det. Just eftersom jag inser att han är hos mig hela tiden ändå och vi har rätt olika tider så det är rätt praktiskt att kunna göra sånt.

Känner mig som en tonåring som bara vill hångla överallt. Fast en snäll sådan så jag gör det inte när alltför många är i närheten, för det tycker jag själv är så plågsamt.

Omnomnom... Funderar t.o.m. om jag ska ta med honom hem till pappa någon gång, men det kan verkligen vänta till sommaren!

Jomensåatteh

Haft samtalet "så nu träffar vi inga andra på ett tag"
Och "ska vi träffa varandras föräldrar"

Känns fint.


Och goddamn vad bra det har blivit säng-mässigt. Omnomnom.

Jobbar med självförtroende, självkänsla, svartsjuka. Går framåt! Med tanke på hur många av hans gamla älskarinnor jag sprungit på så är det lika bra att lära sig äga känslorna. Läst i Ethical Slut också. Borde läsa den boken och meditera så tror ajg allt blir finfint.

Kommer bli en härlig sommar... :)

så...

... hur ökar man någons självförtroende i sängen så att de tar kommentarer snarare som kommentarer och förslag snarare än massiv kritik? Hmmmm tål att tänkas på!

känslor och sånt

Vill lite täcka hela honom med pussar och på något sätt få mig själv att slappna av och inse att han kanske gillar mig ändå. Äsch då :)

Och förresten, innan jag for

Fick jag lova tre gånger att jag skulle komma åter, och så blev jag följd till stationen. Det var fint det!

Insikt: problematik kring att jag vill vara självständig, vill bli sedd bekräftad och älskad, vill ses, vill vara själv, vill träffa vänner, vill vara med älskade.

Så jag ringer för att bli bekräftad, blir irriterad på mig själv och omgivningen för att jag ju egentligen inte har något att säga, vill bara höra en röst.

Kanske måste det komma lite inifrån, en tilltro och tillförsikt att det ju är ok att vänta några timmar också.

Är det här lycka?

Jag tror nästan det, faktiskt, jag tror nästan det.
Läser gamla helgondagboksinlägg. Intressant att läsa om någons förflutna. Läste en rad från åratal sedan, tre år sedan:
"gillar sena nätter med djupa tankar ute på altanen under fullmånen, kanske med en cigg om så krävs. En promenad på stans mörka gator eller ett glas vin. Är lagd åt det kreativa hållet och vill leva fritt och glatt.... Och är stolt innehavare av en vagina? =P"


Och tja, faktiskt. Haha. Mer än så kanske också. Vi får väl se hur det artar sig, vi får väl se! Men chocken: har ingen större lust att gå hem med någon annan (say what?) kan inte riktigt se något slutdatum för när jag skulle vilja sluta ses (say what!?) funderar på att ta hem honom till föräldrarna någon gång (say WHAT!?) Ja ni förstår.


Försöker hålla mig på rätt sida besatthetsgränsen, har så lätt att bli indragen upp över öronen, vakna upp någon månad senare och undra var alla bekanta är, bli sur på världen för att jag avskärmat mig. Så... förhoppningsvis lär man sig av sina misstag, nu ska jag bara lista ut hur jag ska leva livet annorlunda.


Tror ändå det är så, att man långsamt långsamt lär sig hur man ska leva.


Och jag blir oerhört smickrad när folk läser det jag skrivit, på den där andra hemsidan, den seriösa. Och när jag skriver för den där branschtidningen. Smickrad är jag, lättsmickrad. 

aj då

blivit lite förtjust
är på omsits. ansvarig för omsits. Börjar lösa sig.
trött på folk
blev sotis idag när han träffade ex-älskarinna och inte svarade på sms på 7 timmar. För varje timme som gick tänkte jag bara att de haft sex en timme till.

hmmmm